Hej, jag är en 21 åring som har nystartar en blogg. =)

Om mig

Jag har haft en uppväxt med en mamma som fick bröstcancer när jag var kring 6 år gammal. Det var en svår tid för både mig och henne. Jag och min tolv år äldre bror var tvungen att ta dubbelt så mycket ansvar under den tiden. Min pappa ifråga var arbetslös (och är det än) och mamma hade full vårdnad. Kanske borde nämna att jag och min bror inte har samma pappa. Hur som helst bodde pappa i en lägenhet som han aldrig städade, han drack också lite grann, dock inte så han blev full. Jag minns att jag som lite hittade ölburkar bakom dörren i pappas rum. Jag minns också hur pappa visade mig hur man rullade ihop cigaretter (jag visste givetvis icke att det var cigaretter), vilket jag nu förstått. Jag kände ofta en lukt i vardagsrummet som jag inte kunde förstå vad det var. När jag frågade svarade han att det var bilen utanför fönstret. Nu har jag förstått att det var pappa som rökte i badrummet och att det var därför jag hittade gamla cigaretter i toalettstolen som barn. Kan säga att pappa också ofta gick för att slänga soporna. Nu förstår jag varför. Och blir alltid lika ledsen varje gång jag tänker på det. Men min pappa är jätte snäll och skulle inte kunna önska mig en bättre pappa, även om det låter hemskt så trivs jag med min pappa. Dock har han lätt för att bli arg. Stora bemärkelser för ADHD. :/ 

Skolan

Alla fröknar betedde sig som om det var jag som var sjuk under mammas sjukperiod. Vilket jag tyckte var hemskt. Jag var ofta emsam. Inga fröknar förstod det förstås men jag har alltid velat ha ensamtid ibland. Jag blev utfryst då och då i skolan i alla årskurser.

Jag hade nämligen en bästis som var den "populära" bland tjejerna i klassen, hon förvandlades tyvärr till en utrysare så fort en av mina andra "kompisar" kom in i bilden. Tyst och utan att något fick reda på det fick jag sparkar under borden av två tjejer i 3:an & upp. Självklart sa jag ingenting till någon om det. I 5an hade båda tjejerna slutat.

Men helvetet fortsatte... Just eftersom en tjej som började i fyran rövade min bästis och (åter igen) fryste ute mig. Väl hemma igen mådde jag prima eftersom min mamma vid det här laget var frisk och välmående. Men skolan var alltid en jobbig tid.I 5an började jag bli mer och mer "sjuk". I 6an fick jag gå på möten med skolpsykologer, kuratorer, lärare tillsammans med mamma just eftersom jag skolkade. Jag var borta 24/7 med veckors mellanhopp. Jag hade även utvecklat ångest så fort jag skulle till skolan. Idrotten var enligt mig en av djävulens påhopp. Man måste röra på sig, byta om, duscha- villket resulterade i att jag "glömde" handuk. Jag var den som kom snabbast in i puberteten och fick mens i fyran och börjat utveckla bröst i 3an, därför ville jag ha lite privat och hatade ombyte osv

Mitt missbruk

I sjuan bytte alla till ny skola eftersom skolan vi gick på bara va till 6an. Där mötte jag en kille som gick i nian och var två år äldre. Jag hade aldrig kysst eller varit tillsammans med någon bara haft familj och mina närmaste vänner. Han lärde mig att röka, dricka och festa med folk som var äldre än mig. Jag förlorade oskulden som 13 åring. Jag ångrar det än idag. Efter honom blev det fler och fler killar som fick ha sex med mig. Äldre och äldre killar. Detta efter att min kille dumpat mig. Jag ville att någon skulle tycka att jag dög och ville ha mig. Nå, allt sånt fortsatte tills jag började nian. Då började jag istället med självskade beteende och att "svälta" mig själv. Jag slutade äta och skada mig mer och mer. Jag har alltid varit smal men det jag såg var en tjej som kanske borde bli en sån som i mode tidningarna. Jag hade grova komplex. Jag blev mobbad i skolan. Även om jag nu tillhörde "dom coola". Jag såg glad och lycklig ut i skolan men gick med självmords tankar i flera år. Och jag mådde dåligt fast ingen visste om det.

Idag har jag gått på rehabilitering och mår bra tillsammans med min sambo som behandlar mig fantastiskt. Jag är lycklig och har lyckats komma fram väl i livet. Även om det har sina ner och upp gångar. Jag älskar livet. Hoppas ni uppskattat inlägget!

Ha det bra! /Emma

 

Emm

20 november 2014 18:17

Vad starkt av dig att skriva här. Jag tror det kommer ge dig mycket att sjriva av dig och bearbeta känslor genom text. Styrkekramar!

http://www.emelisian.bloggplatsen.se

Jueeven Juki

20 november 2014 18:36

Tack så hemskt mycket, uppskattar! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo visst kan man ha ytliga ärr, men även psykiska. Såsom några av mina upplevelser gett mig.   Jag var på en fest i åttan som min äldre killkompis (som jag senare blev tillsammans med) hade ordnat upp. Det var många äldre killar där framför allt....

Känner att det skulle vara bra att ansluta mig till omvärlden. Jag har hållit mig inne ett tag och känner att det är dags. Jag vill ha nya vänner att få umgås med. För tillfället pluggar jag men isolerar mig rätt mycket. Min sambo och min mamma är do...