Jo visst kan man ha ytliga ärr, men även psykiska. Såsom några av mina upplevelser gett mig.

Jag var på en fest i åttan som min äldre killkompis (som jag senare blev tillsammans med) hade ordnat upp. Det var många äldre killar där framför allt. Jag drack en del även om jag var 14. Man kan ju säga att min mamma hade fullt upp, och trodde, hör och häpna, alla gånger att jag bara skulle till en kompis. Jag sov även över någonstans för att avvakta bakfyllan. Hur som helst var det en kille där som flörtade med mig, jag hade mött han på en tidigare fest där han var jätte trevlig. Han var kanske fyra år äldre än mig. Fy fan vad full man var. Hur som helst, han hade bra humor och flörtade mer och mer. Började tafsa på mig. Även om jag visade tydligt ogillande. Han stoppade tillslut handen innanför och jag fick panik. Jag försökte gång på gång avvisa handen men tillslut blev han mer och mer hårdhänt. Han puttade in mig i ett sovrum och låste. Jag minns hur jag var halvt vaken. Jag kände hur någon tryckte in något och det var obehagligt, allt kändes så konstigt och jag minns knappt. Jag hade noll kontroll och kände hur allt gjorde ont och var så obekvämt, speciellt just det där att det kändes otroligt obekvämt! Jag visste inte direkt vad som hände men allt var så plötsligt...

Jag vaknade på soffan. Jag kände mig otroligt öm och hade ont. Jag förstod efter ett litet tag vad som hänt kvällen innan. Jag letade rätt på mina saker och for hem. Tårarna brann bakom ögonen. Jag kom hem och föll i storgråt. Jag kände mig så äcklad. Jag gick in i duschen. Jag ville få mig ren. Jag grät i duschen och kände mig så ledsen. Så sårad. Allt gjorde så ont. Allt var så ömt. Jag kände att jag absolut inte hade någon makt över min kropp, jag var helt i någon främmande mans händer, min kropp var inte min längre. Jag hade inget privat. Han hade varit på allt som var mitt,och han trodde han hade rätt till det. Kanske han hade det också... Jag fick panik & ångest och gick i cirklar på golvet. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag bet mina fingrar & naglar. Knöt händerna så naglarna borrade in sig i handflatorna. Jag var helt förkrossad. Hur kunde någon göra så. Jag kände mig så... Så hilmla... Det går inte att förklara. Allt som jag byggt upp hade gått i bitar. Hela mitt liv hänge på en skör tråd. Jag ville inte tänka på den mannens ansikte mer. Jag kände mig så äcklad och så dum och korkad, jag kände mig spy färdig. Usch! Hur kunde jag tillåta. Det var säkert mitt fel, mitt, allt, allt var mitt fel...

Att komma över en sån här sak är en av dom svåraste sakerna jag gjort. Det är inte alls lätt! Man kommer inte alltid över det helt. Men man kan lära sig leva med det. Det är det jag gör. Jag lär mig det varje dag. Varje ny dag lär jag mig ett nytt sätt att hantera det här och allt annat, alla nya intyck. Ibland brister jag som en damm som inte har tillräckligt mycket stöd. Det forsar ut, alla mina tyngder. Jag lättas och går vidare. Jag har lärt mig att genom mig själv klara det. Men stöd kan hjälpa! Jag går vidare och kämpar. Jag klarar det. Jag är en kämpe!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Känner att det skulle vara bra att ansluta mig till omvärlden. Jag har hållit mig inne ett tag och känner att det är dags. Jag vill ha nya vänner att få umgås med. För tillfället pluggar jag men isolerar mig rätt mycket. Min sambo och min mamma är do...

Hej, jag är en 21 åring som har nystartar en blogg. =) Om mig   Jag har haft en uppväxt med en mamma som fick bröstcancer när jag var kring 6 år gammal. Det var en svår tid för både mig och henne. Jag och min tolv år äldre bror var tvungen a...